Ah, läste ut den på en dag, var i just i någon sorts extas. Jag har ju nyligen läst en massa Östergren, och skrivstilen påminde mycket om en tidig Östergren ( Gentlemen, Fantomerna). Ett Stockholm beskrivs då punken håller på att mattas av och syntheziser åker in i ordboken. Kläderna gör mannen, hårgelét är grädden på moset och vin är en självklar frukost. Bandet Bête Noire går sina drömmars boulevard, och Julian skriver texterna som hyllas.
Men det fina med berättelsen är att det är en kärlekshistoria. En ung man möter kärleken i sitt liv, men sakta får han se hur hon glider ut ur hans förut så trygga armar.
Julian, vill blunda men tillsist att kärlek inte är lika med evigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar