Mammut stannar kvar i tanken, en nödvändig film som jag brukar säga. Mänskligheten får sig några feta frågetecken. Kändes som en etnologisk studie av människans självutplåning. Det gjorde ont och det var mänskligt nära.
Gael var vacker som alltid och Michelle var äkta.
Två timmar Moodysson och vi var tomma, men ändå fulla av tankar som inte riktigt hitta sin plats i orden. Vi gick hem till mig och tröstade oss, eller njöt av vin,ost,frukt & skönlitteratur.
Jag fick äntligen läst ut två av de fyra böcker jag läst parallellt.
Vi försvann in i meningarna, kapitel efter kapitel, tills klockan var kvart i fyra på morgonen och Molly för längesedan lagt sig till rätta i sängen. Vaknade utvilade och alla tre töserna. Frukost och sedan redo att lämna staden. Men först fick vi en liten glimt av Ria som var på besök hos Ellie. Hon uppdaterade oss om hemmafrulivet i London och fick en nybäddad säng av Vicky.
Det är så befriande att sätta sig i en bil, bort från det som då känns grått och kallt. Vi hade ett mål men ingen riktig plan för kvällen. Systers lägenhet skulle bara få ge oss lugn och ro först och främst.
Bilresan gick fort eftersom vi fick en snabb liten röd bil bredvid oss, mooning, ha, ha. Det var längesedan, och kanske precis vad vi behövde för att muntra upp oss. Biljakt, omkörning, lite hud tryckt mot fönstret. Befriande!
Ville bjuda vänner på middag, men vi fick nobben. Vi valde att hämta hem indiskt och en påse chips. Sedan fastnade vi här i soffan medan Mullsjö tolkar Dylan i bakgrunden...
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar