Skrivkramp

Frustration, frust, frust! Jag kan inte, men jag vill, vill, vill.
Stirrar förtvivlat på tangenterna...s,k,r,i,v.....men nej.
Inga ord, inga meningar, ingen stasbyggnation - ingenting!
Bara kvarglömd ångest.
Tusen tankar, ny inspiration men inte vill de synas i bläck, nej.
Gömmer sig i min jäkla skalle, snurrar runt i en evig centrifug. Va fan!( - Ja, jag måste faktiskt svära för jag blir förbannad, och fula ord är min frihet.)

Ska det vara så omöjligt att få ner skiten?

Jag tvingar, pressar, klämmer på tuben, har jag glömt att göra hål?
Varför får jag inte ut något? Var i ligger felet?
Tittut?

Kramp, kramp, kärlekskramp, stelkramp, skrivkramp.

MOzza

Blir man inte lycklig när man får sms mitt i natten; " Vad gör du imorn? Vill du med på Morrissey, grattis?" ...underbart. Jag fick träffa Martina igen med, hade nästan glömt hur bra jag trivs i hennes sällskap. Kvällen blev perfekt; pizza, Mozza, skybar och vagnen hem till Elvis och Zorro.

Jag blev ledig idag med, känner mig rastlös. Men har väl en del att göra här hemma. Sortera och packa. Vill flytta nu!

Bröderna Hårdrock

Veckan innehöll raggartur, lägenhetsköp och kanske blir det en midsommar idag?

Har köpt mig en lägenhet nu, äntligen! Trodde väl aldrig att jag skulle göra det i lilla Uddevalla men det känns faktiskt helt ok. Lägenheten är helt underbar, 50-tal med världens finaste gröna kök. Det kommer bli bra. Och jag får ett nytt projekt att sätta händer i, min skaparglädje är total just nu.

I onsdags mådde jag inte så bra men bror hårdrock ( ni som missat dokumentären om bröderna hårdrock måste genast se den) räddade dagen när han tog mig på en tur i bilen. Härligt befriande att glida runt i rondellerna i stan trots skicket på bilen. (Ha,ha läste precis på dn.se att var tredje svensk bil inte är säker.)

Midsommar, ja du, hade tänkt gömma mig här hemma, men jag tar nu en tur till stugan för att hänga med syster. Det blir nog helt lagom.

OZZY OSBOURNE - CHANGES

Evie Sands - Take Me For A Little While

En växt med starka rötter

Jag har svårt att skriva nu. Ångest vid tangenterna, ännu mer nu eftersom mina tankar inte får ta vägen någonstans. Har haft en berg-å-dalbana i två veckor nu. Känns som jag ropar att jag vill kliva av men den som kör flinar och ökar farten igen och igen.

Jag är inte mycket värd nu i mina ögon, bara ett stort garnnystan som katten leker med. Det är omöjligt att nysta upp. Jag önskar mig inget mer än små stunder av lycka. Varför ska det vara så svårt.

Sa till min vän att jag hellre vill vara en växt i hans trädgård. För att få hans ömhet och omtanke. Men vilken växt skulle jag vara? En ört som doftar och ger krydda åt hans mat? En tomat som blir röd och nyttig eller en blomma som är så vacker att man inte kan ta ögon ifrån den?

Salt och sol på min hud igen.

Flydde från asfalten för att insupa havsbrisen i torsdags. Åh, vilken härlig långhelg till havs vi haft. Sommarkänsla, pirrigt och naken hud mot ny stark sol. Bränn mig, jag bryr mig inte, vill inte krångla, bara slänga av mig kläderna. Förlåt min hud, jag vet det svider nu. Lovar mer försiktighet.
Jag har badat, skräck i mitt första dyk innan händerna klöv ytan, men sedan obeskrivlig njutning.

Läser Feberboken just nu och det skrämmer mig att Stina Aronsson använder ett språk som känns som mitt eget. Hennes tankar, ord, formuleringar allt är så brännande nära mina så att jag stundvis vill slänga boken i väggen. Men jag kommer läsa den igen och åter igen.

Jag måste äta, men det går inte, det finns ingen inspiration, ingen ork och mina läppar är sönder brända. Skulle kunna tänka mig en piggelin.

Väääärt!