Jag har badat, skräck i mitt första dyk innan händerna klöv ytan, men sedan obeskrivlig njutning.
Läser Feberboken just nu och det skrämmer mig att Stina Aronsson använder ett språk som känns som mitt eget. Hennes tankar, ord, formuleringar allt är så brännande nära mina så att jag stundvis vill slänga boken i väggen. Men jag kommer läsa den igen och åter igen.
Jag måste äta, men det går inte, det finns ingen inspiration, ingen ork och mina läppar är sönder brända. Skulle kunna tänka mig en piggelin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar