En växt med starka rötter

Jag har svårt att skriva nu. Ångest vid tangenterna, ännu mer nu eftersom mina tankar inte får ta vägen någonstans. Har haft en berg-å-dalbana i två veckor nu. Känns som jag ropar att jag vill kliva av men den som kör flinar och ökar farten igen och igen.

Jag är inte mycket värd nu i mina ögon, bara ett stort garnnystan som katten leker med. Det är omöjligt att nysta upp. Jag önskar mig inget mer än små stunder av lycka. Varför ska det vara så svårt.

Sa till min vän att jag hellre vill vara en växt i hans trädgård. För att få hans ömhet och omtanke. Men vilken växt skulle jag vara? En ört som doftar och ger krydda åt hans mat? En tomat som blir röd och nyttig eller en blomma som är så vacker att man inte kan ta ögon ifrån den?